Sarah Öjbrandt

För nån vecka sen så var det dags att spränga kyrkan....ehhh...pepparkakskyrkan. :) Samuel hade gjort några "bomber" av andra smällare som vi hade höga förväntningar på. När vi väl tände stubinen så small det inte. :( suck samma som förra året. Vi provade den andra och det gick lite bättre, då blev det smulor av kyrkan.

Tredje och sista "bomben" skulle få mina renar att flyga i luften men även den strejkade. Dom strejkade smällarna är ju ett ganska stort dilemma, hur ska vi göra? Ska vi gå fram till den eller inte? Vi väntade ganska läge innan vi bestämde oss för att gå fram och hälla lite bensin på renhögen och sen tända på. Så det gjorde vi. Pepparkakor brinner bra! Efter att det brunnit ganska länge så antände tillslut den av bomberna som låg i högen och när den smällde så puttade den ut den sista bomben så den fick inte vara med.

Så slutade julen för oss det här året. Samuel har redan planer på hur bomberna ska konstrueras nästa år.

(Självklart så tog vi reda på en osmälda bomben också. Vi kvävde den i snö, tog den i en påse och fyllde påsen med vatten. Efter den SKA den inte explodera. Och självklart hade vi en "brandman" med oss.)

jag skyller på dig Sigrid. Om du inte hade nämt fantomenklubborna när jag skrev mitt inlägg om att jag saknade fruktnickel så hade jag aldrig kommit ihåg fantomenklubborna. Du lockade fram dom i mitt minne igen. Suck...men jag tycker mycket om dig ändå. :) vad vore världen utan dig? Ganska tråkig...inte minst för mig...