Vägen tillbaka...
...den är jobbig den...men inte lika jobbig som dagen d...eller s kanske...jo jag pratar om spydagen.
Vaknade vid två natten mot lördag med akut behov att gå på toa. väl där så kom första spyan...så är det. sen kom det en till och en till...
Vilken timing. Anny var på väg hit med tåg så det var ju som ingen ide att ringa henne och säga att hon skulle stanna hemma...det var som redan försent. Jag försökte intala mig att det var nån matförgiftning som inte smittar. Det kanske det var också för ingen som varit i min närhet har blivit smittad iallafall...skönt.
Sista "pizzan" la jag just innan Anny klev innan för dörrn vid 13 på lördag eftermiddag. Hela helgen har jag varit som en trasa men jag har iallfall försökt göra vistelsen något dräglig för min gäst.
Måndag skulle vi blåsa glas. Hmm...vart var energin? Med tanke på att jag inte ätit på några dagar så är det en dum fråga...men jag vågade ju inte riktigt, maten kanske kommer upp igen... Vi gjorde iallafall några försök. Jag försökte mest assistera Anny. Efter två timmar fick Anny en blåsa på fingret (inte trodde jag hon vra så klen) och efter yterligare två timmar så var blåsan sprucken och därmed stopp i produktion...(Det ska tilläggas att dessa fyra timmar var alltifrån effektiv glasproduktion!). Två sjuka som sitter och suckar...ojojoj...Yvonne skickade hem oss.
Anny for hem tisdag morgon och jag tog beslutet att jag skulle stanna hemma hela dagen för att bli frisk.
Jag behövde en sjukdag! Jag har aldrig varit så tung i kroppen som jag var i tisdags. Det var sjukt. Jag kunde knappt lyfta armen. Jag tvingade iallfall i mig lite mat...det smakade pyton men gjorde mig säkert gott.
Idag är det tisdag och jag sov tills jag vaknade...(jo det är sant!). Vi kom fram till att det är ju bättre att jag är hemma och frisknar till på riktigt än att jag går tillbaka till jobbet, gör ett halvdant jobb och sen blir sjuk igen.
Det är bara så svårt att vara hemma när man vet att jag inte har råd med det. Jag måste producera producera producera... Men men...det är inget man kan göra något åt. Man blir sjuk och man blir frisk, så är det. Tyvärr blir man alltid sjuk vid fel tillfälle!!
Kommentarer
Trackback